Ingen har väl undgått rapporteringen av klimatförändringar och därmed förändringar av miljön. Båtfolket och skärgårdsborna som vistas vid havet sommartid har naturligtvis inte undgått att märka hur havet vissa år utsätts för algblomning som är resultatet av övergödning orsakad av människan.
Det är inget helt nytt fenomen. Man ser en ökning av både tillfällen och intensiteten i blomningen, nu senast sommaren 2025 då havet längs ostkusten inte gick att bada i under nästan tre veckor. 2014 var det värsta året hittills då man knappt ville vistas vid stränderna på grund av stanken när algblomningen ruttnade. Enligt forskare och vetenskapen bidrar vi människor starkt till övergödningsproblematiken.
Väldigt många av oss inser nog kopplingen till mänskliga aktiviteter, men går kanske och väntar på ännu tydligare signaler. Tyvärr kan detta få ödesdigra konsekvenser. Du har säkert hört talas om begreppet ”tipping point” det vill säga när man passerar en gräns som gör att händelseförloppet inte längre går att vända. När allt är för sent och det inte längre går att rädda Östersjön, när hela ekosystem dör. När både levande växter och vattenlevande djur inte längre kan överleva, när Östersjön blir ett dött hav. Frågan är hur vi människor runt Östersjön ska agera?
Ska enskilda människor ta ansvar och ändra sin livsföring och sina levnadsvanor eller kan vi kräva att våra politiker och beslutsfattare visar så mycket kurage att det vågar fatta beslut som går i rätt riktning. Och möjligen därmed riskera sin politikerkarriär? För någonstans anar man att alla politiker vill bli populära och omvalda och det finns såklart möjligheten att man riskerar en ny mandatperiod om man driver fel frågor. Är det ens en demokratisk fråga?
Det påstås att någon enstaka procent av de rikaste människorna på jorden står för en mycket stor andel av klimatproblemen på jorden. Måste vi inte alla ta ansvar? Skall man bara för att man är rik kunna ta sig rätten till vad som helst? Om något så enkelt som att ta hand om sin latrin på rätt sätt kan påverka händelseförloppet på ett positivt sätt varför inte ta tag i frågan.
Hundratusentals fritidsbåtar en varm sommardag i skärgården med kanske flera personer ombord motsvarar ju hela Stockholmsstads befolkning. Tänk tanken att stänga av Stockholms alla reningsverk under ett par veckor mitt i sommaren när det är som varmast och havet därmed är som allra känsligast, en svindlande tanke.
Men ska vi acceptera att samma mängd människor åker ut i skärgården och tömmer sin latrin mellan holmar och skär.
Naturligtvis inte!
Var med och gör skillnad!
Varför rätt latrintömning gör verklig skillnad
Övergödningen i Östersjön och längs våra kuster är ett av de största miljöproblemen i Sverige. För båtfolk, skärgårdsbor och kustkommuner är det inte längre en teoretisk diskussion – det är något man ser, luktar och märker varje sommar.
Algblomning – det synliga tecknet
De flesta har känt igen det: grönbrunt vatten, varningar om badförbud och tång som ruttnar i strandkanten.
Algblomning är ett direkt resultat av övergödning. När vattnet tillförs för mycket näring – framför allt kväve, fosfor och kalium – blir balansen i havet rubbad.
Näringen kommer från flera håll:
- jordbrukets ökade användning av konstgödsel
- utsläpp från förbränning av fossila bränslen
- avlopp från tätorter
- och ja – latrin som släpps ut från fritidsbåtar
Ingen del är gigantisk i sig. Men tillsammans skapar de en belastning som havet inte längre kan hantera.
Ett växande problem
Det här är inget nytt fenomen, men frekvensen och intensiteten ökar.
Som sommaren 2025, när stora delar av ostkusten inte gick att bada i under nästan tre veckor.
2014 var ännu värre – stränder luktade ruttet när algmassorna dog och samlades i drivor.
Det här är tydliga signaler på att Östersjön är under press.
Tipping point – när läget inte går att vända
Forskare varnar nu för att Östersjön närmar sig en så kallad tipping point – ett kritiskt tröskelvärde där ekosystemen kollapsar.
När det väl sker kan processen inte enkelt stoppas eller vändas.
Konsekvensen?
- döda bottnar
- svår syrebrist
- kraftigt minskat fiskliv
- färre djur och växter som kan överleva
- ett hav som i praktiken blir ”dött”
Det är inte ett framtidsscenario. Det är något vi redan ser början på.
Fritidsbåtarnas roll – liten insats, stor nytta
En varm sommardag rör sig hundratusentals fritidsbåtar i skärgården. Med flera personer ombord motsvarar det i praktiken en hel stad i mängd toalettavfall.
Skillnaden?
Stockholm skulle aldrig stänga sina reningsverk i tre veckor mitt i juli.
Men till havs har många fortfarande tömt rakt ut – ofta av vana snarare än av ondska.
När alla gör ”lite fel” blir effekten stor.
När det finns enkla lösningar är det dags att använda dem
Att lämna in sin latrin till en tömningsanläggning är en av de mest direkta, påtagliga och effektiva handlingarna en båtägare kan göra för havsmiljön.
Det behöver inte vara svårt.
Det behöver inte vara krångligt.
Det behöver bara bli en ny vana.
Politik, ansvar och mod
Det finns frågor som kräver politiskt mod – och ibland är det svårt. Fritidsbåtar utgör en stark kultur och en frihetskänsla som många värnar.
Men när ekosystem riskerar att kollapsa kan man inte leda landet med enbart popularitet i åtanke.
Oavsett var man står politiskt är en sak tydlig:
alla måste ta ansvar, inte bara några få.
En förändring vi faktiskt kan påverka
Vi kan inte stoppa allt utsläpp.
Vi kan inte reglera alla världens industrier själva.
Men vi kan göra något på hemmaplan – och det gör skillnad.
Att tömma latrinen på rätt sätt är:
- enkelt
- billigt
- direkt mätbart
- och otroligt viktigt
Vill du se en skärgård värd att lämna vidare?
Börja med det du kan påverka idag!