Havet har historiskt använts som avstjälpningsplats för latrin och avfall, vilket fungerade någorlunda när Sveriges befolkning var liten (ca 4 miljoner för 150 år sedan) och majoriteten bodde på landet. I slutet av 1800-talet växte befolkningen snabbt, och industrialisering samt urbanisering gjorde att städerna expanderade. Med stigande levnadsstandard började allt fler bygga sommarställen vid havet.
Från 1960-talet till omkring år 2000 exploderade fritidsbåtstillverkningen. Idag finns ungefär en miljon fritidsbåtar, varav många övernattningsbara med toaletter som, tyvärr, ofta släpper ut avfallet direkt i havet. Ändå vet många att urin och fekalier i havet ger 10 gånger större påverkan än om det hade fått gå genom ett kommunalt avloppssystem till ett reningsverk. Dar filtreras 90% av de skadliga ämnena bort
Kombinationen av kustboende och den stora båtmängden har gjort toalettavfall till ett betydande miljöproblem. Övergödningen drivs dessutom av jordbrukets växande användning av konstgödsel och av utsläpp från förbränning av fossila bränslen. Östersjön är särskilt utsatt eftersom det är ett innanhav, men alla hav påverkas då världshaven hänger samman.
Övergödningen måste tas på största allvar – även fritidsbåtsägare behöver ta ansvar. Det handlar i grunden om ren självbevarelsedrift: ingen vill segla, bada eller fiska i ett hav som förvandlats till en dyngpöl. Därför måste åtgärder vidtas, och det nu.
